Idag har jag inköpt min klänning för homecoming. Jag åkte med Dakota och hennes mamma (som faktiskt jobbar som mattant i vår skola) till the mall i Coralville utanför Iowa City. Första affären vi gick in i provade vi varsinn klänning i - faktiskt de som vi köpte i slutändan. Vi la först undan dom och gick i fler affärer, men hittade inga andra. 


     


Sedan åkte jag med hem till dom och var med Dakota. Hon bor lite utanför Moscow, mitt i ingenstans. Nästan mitt i ett majsfält. De har fem kattungar! Svinsöta små varelser, dock bor de utomhus. Hon har också två syskon - båda utflyttade.

Vi spenderade mestadels av tiden framför datorn googlandes saker om sverige - kungafamiljen, slottet, björn gustafssons beatboxing, magnus betnérs standup i new york, innebandy. Också lite amerikanska saker typ som skillnaden mellan softball och baseball, någon standup komiker, och något litet jättesött skadedjur som hennes pappa brukar skjuta.

Jag har haft en rikigt rolig dag och tomorrow it's back to school som gäller och sedan ett EFmöte hos Janette. Så imorgon kommer jag få träffa de andra utbytesstudenterna i min IECgrupp, bland annat en norrman vid namn Christian har jag fått veta!

Ta hand om er Sverige! /M

Väckarklockan ringde klockan 6.20 imorse, extremt tidigt.. även fast klockan i er värld var 13.20. Jag är totalt omvänd när det gäller tider, även då jag totalt tappat min tidsuppfattning. En dusch och frukost senare kom Rachel och hämtade upp mig, vi hamnade bakom skolbussen - japp en såndär gul som är  i alla filmer - och tydligen får man inte köra om den, så turen tog lite längre tid än vanligt eftersom den stannade vid typ varje hus.

Skolbyggnaden var fuull av ungdomar, mer eller mindre glada över att träffa varandra igen. Klockan ringde och alla rörde sig mot sina skåp. Vilka inte har lås som man låser upp med nyckel - de har en sifferkombination man måste vrida in. Två varv förbi nollan åt vänster till 18 - vrid förbi nollan åt höger och gå till 40 - direkt till 38 till vänster - ryck upp skåpet. In med väskan och fram med penna och block!

Första lektionen - LIFESKILLS;
Alla seniors behöver ta Lifeskills, och tur som jag hade skulle Rachel vara i min klass plus att hennes skåp bara är ett skåp bort från mitt. Så jag följde med henne. Eftersom alla seniors ska ha det behövde klassen delas upp i tre - dock var vi i samma del också, så efter läraren kollade att alla som skulle vara där var där gav vi oss av till gymnastiksalen.

Första dagen i skolan och the freshmen (niorna) skulle välkomnas till high school. Det gjordes genom att de tre resterande klasserna ställde sig i två led mitt emot varandra och alla freshmen fick gå igenom samtidigt som vi andra klappade händer och ropade saker. Extremt pinsamt för dom, jag var glad att jag är senior. Sedan fick alla sätta sig på läktarna och retorn med det skinande huvudet pratade lite. Det hela avslutades med att varje klass fick skrika sin "klass-ramsa", mycket mystiskt, innan alla tillsammans med skolbandet spelade sjöng skolsången...... Sedan stannade vi seniors kvar för ett litet privat samtal med Mr rektor - bla bla bla lycka till med ert sista år bla bla bla.

Tillbaka i klassrummet fick vi information om vad vi ska lära oss. Lifeskills klassen är uppdelad i tre delar, första delen om personlig ekonomi typ. "the best time to start thinking about your retirement is when you're 20" hälsade vår lärare. Sedan var vi mer eller mindre klara.

Andra lektionen - ENGLISH;
Vart ska jag nu? En sekund av förrvirring innan Rachel pekade på klassrummet precis vid mitt skåp på andra sidan av korridoren. Perfekt. Detta klassrum såg ännu mer amerikanskt ut än det första jag var i - det har bänkar där bordet och stolen sitter ihop och man bara kan sätta sig från en av sidorna på stolen.
 
Det är en klass med juniors, så fem minuter in var de tvugna att bege sig till the gym för deras prat med Mr rektor. Jag blev ensam med läraren kvar och spenderade resten av tiden kollandes igenom en Oprah-tidning. När de andra kom tillbaka blev det lite mer genomgång av vad som ska göras och den första läxan - läsa ett papper.

Tredje lektionen - WOMENS CHOIR;
Denna klass har jag och Dakota tillsammans, så jag begav mig dit med henne. Läraren frågade "snakker du norsk?" när hon fick veta att jag var svensk när vi mötte henne innan volleybollen för några dagar sedan. Alla satt uppdelade beroende på hur de sjunger... Kan tyvärr inte förklara det bättre än så. De nya, däribland jag, fick knäppa med fingrarna och då placerade hon ut oss. Strange. Sedan gjorde vi det man förväntar sig av en kör - sjöng, mer eller mindre.

Sedan - Lunch. Dakota frågade om jag ville äta med henne och de hon skulle äta med, självklart tackade jag nej och satt själv på toan och åt . INTE. Chokladmjölk i en liten tetra, potatismos, chicken nuggets och kaka med chockladbitar i. Jag slipper tydligen också betala för maten! Det står skolan för eftersom jag är utbytesstudent, inte mig emot! Lunchen var ungefär en halvtimme/fyrtiofem minuter.

Fjärde, och sista, lektionen - INTERIOR DESIGN;
Klassrummet längst ner i korridoren där jag har mitt skåp. Ännu mer prat om vad som ska hända, och ännu fler papper, innan vi fick kolla i tidiningar och skulle klippa ut tre rum som vi gillade hur det var intrett och sedan skriva varför vi gillade det, så att läraren skulle få en känsla av vår egen inredningssmak. Hon sa att hon inte visste mycket alls om sverige men undrade vad min stad hette - Västerås - och en tjej bakom mig utbrast what?! och försökte sedan uttala det själv - vilket inte gick överdrivet bra. Alla verkar tycka att svenska låter märkligt.

Det är precis som i filmer att när klockan ringer när man sitter på lektion bryr sig ingen om ifall läraren pratar eller inte - alla skyndar ut. Ute i korridorerna är också alla samtidigt eftersom allas lektioner slutar och börjar samtidigt. Till exempel 9.27 som den första lektionen slutade idag... väldigt normal tid.

Imorgon har jag fyra andra lektioner, men på måndag dessa igen. A:days och B:day, idag var en A:day. Snart ska jag på volleybollträning igen - 6 till 8. Imorgon slipper jag dock den eftersom vi ska åka iväg till någon vattenpark/hotell tillsammans med Janettes familj över helgen. Vi hörs Sverige!

/M

Igår väcktes jag vid halv tio - frukosten var klar. Pankakor, våfflor, bacon, korvar, stekt potatis och självklart smör och sirap till pankakorna och våfflorna. Jag fick i mig en fjärdedel av min våffla innan jag kände mig totalt mätt. De andra hade både smör och sirap på sina, jag hade lite smör på en del av den men tog inte mer när den delen var slut. Jag förstår inte hur folk kan äta så mycket på morgnarna!

Sedan vid elva åkte familjen iväg till Jims mamma och jag stannade hemma vid tvn. Det var skönt att få lite ensamtid faktiskt, pratade lite med sverige och jag måste säga att jag tycker det är väldigt skönt att ha en sisådär 30 grader här istället för 17, haha.

Sedan på kvällen åkte jag till Muscatine med två från volleybollen och deras två kompisar och kollade på bio. Time Travelers Whife, en kärlekshistoria som har jämförts med The Notebook.

Det kändes väldigt amerikanskt att gå på bio här, köpa biljett i en liten lucka utanför biografen - endast sju dollar. Popcorn - 3,5 dollar. Flaska vatten - 3 dollar. Här dricker man vatten på flaska, inte ur kranen. Sedan var det bara att smyga in i salongen - som inte ens var full till en tredjedel - och själva välja platser. Stolarna knakade väldigt, och man kunde gunga på ruggstödet! Lutade man sig bakåt följde det med.

Vi missade början, eftersom de på något sätt lyckades köra vilse i Moscow innan de plockade upp mig, så det var en aning svårt att hänga med i filmen de första tio minuterna, men sedan gick det bättre. Filmen var rktigt bra, och sorglig, ni borde se den när/om den kommer till sverige. Mamma jag tror du skulle gilla den!

/M

Var det verkligen imorse som jag gymmade? Det känns som flera dagar sen. Sedan dess har jag i alla fall hunnit med ytterligare en tre timmars träning. Den gick faktiskt bättre idag, och det var inte riktigt lika jobbigt. Troligen för att jag hade ätit lite mer innan denna gång.

Imorgon kommer jag vakna upp med blåmärken över hela ryggen, vänster axel och på vänster underarm. Det är jag övertygad om. Vi får träna på att kasta oss hur vi ska landa, därav blåmärkena på ryggen och axeln. Alla magmuskelövningar har inte precis varit snälla mot ryggen heller. Sedan är armen helt alla "passes" (ett speciellt volleybollslag, typ) fel.

Jag suger på att serva, annars gick resten helt okej tycker jag, för att vara andra träningen. En tjej frågade om jag hade sportat något i sverige och blev chockad över att jag inte hade det. Alla är jättesnälla och stöttande och säger "nice try" när något inte rikigt går som det ska eller "goood" när det gör det, oftast dock mer av tur än skicklighet.

Innan jag gick på träningen idag visste jag inte rikigt om jag skulle fortsätta, det där med sport är ju inte rikigt min grej egentligen. Men efter idag har jag bestämt mig för att fortsätta! Det är faktiskt jättekul och jag lär ju knappast bli sämre! Så volleyboll får helt enkelt bli min grej, jag får tvinga den att bli det!

/M

Nu har jag precis kommit hem från Dias föräldrar där vi har varit hela dagen och åkt fyrhjuling! Svinkul! Det spöregnade när jag vaknade igår så idag var det riiktigt lerigt i the ponds som vi bland annat åkte i. Jag satt bak på Dias fyrhjuling när vi åkte där det var som lerigast och jag blev helt täckt av det geggiga, fick även lite i ögat.. Men det gick bra och var jättekul!

Alla fastnade hela tiden i geggan och de andra drog upp eller puttade på med de andra fyrhjulingarna. Det va rikigt kul att kolla på, det hände mig och Dia också två gånger, Jim fick sätta fast vår fyrhjuling i hans och dra upp den. Min värdkusin Mckenna (tror hon är min värdkusin i alla fall... hum) körde av sin framaxel så framhjulen slutade fungera. Men den funkade fortfarande eftersom den var fyrhjulsdriven.

Tänkte dra en liten snabbis genom de senaste dagarna innan jag glömmer bort vad som har hänt. Måste bara påpeka innan att det är ett bra tecken om jag inte sitter vid datorn hela tiden när ni är uppe, bara så att ni vet. Men okej, i.. um, torsdags åkte jag, jim och michael till skolan och skrev in mig och michael, skrev in honom också eftersom han ska börja ettan.

Skolan ser exakt ut som en skola gör i filmerna, skåp längst väggarna i smala långa korridorer med dörrar till klassrum på sidorna. Minns inte alla klasser jag ska ta, skriver in dom när jag fått min dator kopplad till det trådlösa nätverket, sitter med en internetkabel ikopplad nu. Men jag måste ta engelska, goverment och US history för ef, och för skolan måste jag ta Life Skills, vilket alla seniors måste ta, och ett halvår idrott.

Sedan valde jag bland annat till bild (två kurser tror jag), sociology, choir (hey kan vara kul.. de åker bland annat en vecka till florida!) Sen minns jag inte rikigt vad mer jag tog. Men jag fick veta sen av Dia att i Life Skills klassen kommer jag få en docka som jag måste behandla som mitt eget barn i tre dagar! Som gråter på nätterna och som man måste mata och byta blöja på.. Precis som de hade i.. vart var det? OTH? Det finns en liten ikopplad dator i den som känner efter hur bra jag tar hand om "barnet". Kan bli spännande... Jag ska bli mamma!

De gillade verkligen mina presenter! När Michael öppnade och såg bilen utbrast han "YES!" och Jim undrade varför jag lämnade Sverige för iowa ifall sverige ser ut som det gjorde på bilderna i boken.

I fredags när jag vaknade undrade Jim om jag ville åka med Janette och hennes barn och shoppa. Så vi åkte ut till ett the mall i Iowa City och spenderade större delen av dagen där. Vi åkte också till Wallmart och köpte oss lite school supplies, jag måste anatgligen köpa flera block och sånt senare, men jag borde klara mig de första två veckorna, eller nått.

Jag följde också med Dia och handlade igår. Okej, allt blir lite blandat i detta inlägg, men ni får försöka hänga med. De hade massooor av nästan allt, speciellt munkar, flingor, och pudding verkar de gilla. Of course också dricka i mängder. Det arbetade en snygg kille i köttdisken... hehe. Men sen märkte jag en sak! I denna affär plockade de i kassan själva upp alla saker ur vagnen och la upp på bandet, och sen var den en annan som la ner det i kassar och till och med körde ut kassarna i vagnen till bilen och hjälpte till att lägga ner det i bilen! Det kallar jag service!

Nej men nu ska jag väl ta och sova skulle jag tro, imorgon kommer Janettes familj hit och ska äta på kvällen. Träffade också Janettes nya Spanska son igår, tror han heter ivai, alla säger olika, men jag tror det är rätt. De ska komma vid ett någon gång, och så länge jag är vaken då så får jag sova imorgon. Får se hur länge jag kan sova. Jag börjar faktiskt mer eller mindre komma in i denna tiden nu.

Till sist måste jag bara nämna lilla HarleyJay! Familjens "lilla" hund. Det är en rottweiler och han är enorm! Och hur snäll som helst! När han står upp kan han lägga huvudet på bordet utan problem. Han är inte vidare uppfostrad dock.. han dricker gärna ut toan.. Och nu kom han och dregglade över mitt tangentbord, underbart. Men nu ska jag sova faktiskt. Ni får ha det så så bra där hemma och ta hand om sverige tills jag kommer tillbaka!

/M

I onsdags skulle jag vara klar till åtta, vilket jag tänkte skulle bli riktigt jobbigt att gå upp till. Det visade sig vara fel. Jag vaknade första gången halv sex och sedan ungefär en gång i kvarten tills jag bestämde mig för att gå upp vid halv sju. Jag åt frukost - cereal och mjölk. Och när Jim fått liv i Michael åkte vi till Janette, min IEC (kontaktperson) och Jims syster.

Vi skulle åka och städa ur en lägenhet men först dumpa Michael hos Janette så han fick leka med sin kusin David som är några år äldre än Michael. Jag fick träffa båda hennes barn, David och Bree (tror hon heter Breonna på rikigt, men är inte rikigt säker) 13 år och Dominika, hennes utbytesstudent från Tjeckien (Czech Republic).

Sedan åkte vi och städade, jag fick damsuga och gå ut med saker till de båda bilarna. Jim har en jättestor amerikansk "truck" som är jättehög när man ska gå in i den. Vi fyllde hela bak på hans truck och åkte till Goodwill (som myrorna) och dumpade allt där. Sedan åt vi på Wendy's som är ungefär som McDonalds. Min första fast food, en chicken Caesar salad och cola.

Sedan åkte vi tillbaka till lägenheten och jag fick vila i Janettes bil medan hon gjorde klart sitt. Jet Lag, big time. Men jag lyckades inte somna rikgit. Satt och lyssnade på musik på någon radiokanal jag hittade. Sedan när Janette kom och vi två skulle åka hem till henne startade inte hennes bil. Radion hade också slutat fungera. Batteriet var dött. Great. Men Jim startade den med startkablar så vi kunde snart åka.

Väl hos Janatte spelade jag Wii med Michael, medan Janette och Dominika skrev in henne i skolan. Både Bree och David hejade på mig. Tydligen var jag också bättre än Michael, även då jag inte hade en aning om vad jag gjorde. Kanske en av mina dolda talanger. När Dominika kom hem igen spelade jag Guitar Hero Rock Band med henne och Bree.

Snart kom resten av min värdfamilj och lite mer släkt, Jim och Janettes syster Joy och deras mamma. Sedan var det mat - skinka, som påminde lite om julskinka utan garneringen runt den, något som var ungefär som potatisgratäng och självklart majs. Det serverades också Jell-O vilket jag glömde smaka.. men det såg precis ut som stelnad saft. Jag trodde det var till efterätt men Janette berättade att det åts tillsammans med maten.

Hela denna stora familjen är hur snäll och rolig som helst! En rolig sak som hände under maten var att Janette frågade mig om det var Maja som jag kallas eller om jag föredrar något annat. Jag svarade att det var Maja. Hennes man Tom vände sig mot henne och frågade "Did you think she wanted to be called Earl?" Jag fick också veta från Bree att hennes kompisar kallar Michael för "the Deamon Child", jodå det stämmer nog ganska bra det.

Efter maten fortsatte vi att spela Guitar Hero. Dominika gick och tog en nap och då hoppade Joy in i hennes ställe. Vi hade jättekul! Sedan börjades det spelas Wii igen, Sports Resort, och jag kollade bara på. Jet Lag igen, vid den tiden var jag riktigt riktigt trött. Vid ungefär halv elva åkte vi tillbaka hit till huset och jag somnade på en gång.

/M

Nu är jag i amerika! Första gången på två/tre dagar som jag har haft tid och orkar ta upp datorn. Men innan jag börjar berätta allt jag har varit med om hittills måste jag säga att jag lever! Helt och fullt, dock vaknade jag med ont i halsen i morse och nu har min näsa börjat rinna lite... noot good.

Men så i tisdags tiidigt släpade jag mig upp och vi åkte till arlanda, jag minns faktiskt inte längre vilken tid det var, men typ halv tre tror jag. Det känns rätt. På Arlanda kom vi sist av oss fyra tjejer från EF som skulle sällskapa till Frankfurt. En tjej, Klara, skulle också till Chicago så vi sällskapade ända dit.

Vi hade rilkigt roligt på arlanda och till Frankfurt, satt och pratade om allt man liksom inte kan prata om med andra som inte ska åka iväg. Vad gör man om den fula killen frågar en till homecoming innan den snygga? Kramar man sina värdföräldrar när man träffar dom? Hur svårt blir det att hålla sig borta från alkohol? Självfallet kom vi inte fram till några svar, men det var ändå väldigt kul att träffa folk i samma situation som sig själv.

I frankfurt fick jag och min chicagovän klara säga hejdå till de andra två¨som skulle fortsätta sina äventyr själva. Hoppas att de hittade till sina gater och lyckades checka in sig själva igen, för det var en aning svårt att hitta på denna enormous flygplats. Den som ritade den ritningen var inte speciellt logisk. Eller så var bara jag och Klara lite virriga...

Jag kollandes på en stor skärm med avgångstider: Men vänta, när går planet egentligen?
Klara: jag vet inte.....
Jag: det borde stå under 10.35, för det var ju tiden...
Klara: jaa..
Båda kollar runt på tavlan en bra stund..
Någon av oss (minns inte vem): Men vänta lite! Det är ju 10.35! Vi behöver inte kolla här!

Två svenska blondiner på en stor flygplats i ett främmande land. Själv skyller jag på för lite sömn. För det fick vi definitivt för lite av! Hur som helst lyckades vi till slut både checka in oss vid rätt disk och hinna till gaten i tid för boardingen! En gubbe på en passkontroll undrade om Klara var en fotomodell, när hon svarade nej undrade han varför....  Sedan på planet till frankfurt fick vi sitta bredvid varandra, men nu hamnade jag två rader bakom henne.

Jag vet inte vad det var någonstans på vilket flyg jag hade klickat fönsterplats för på arlanda, för det fick jag aldrig. Istället hamnade jag bredvid ett par från kanske tjeckien? Jag försökte smygläsa på pappret som alla behövde fylla i, men jag är inte säker på att jag såg rätt. Kvinnan i paret var flygrädd, och gjorde samma fel som mor min vid stigningen - höll huvuden framåt! Inte bra inte bra. Resten av resan botade hon rädlsan med öl.

Nio timmar i samma plan är en låång tid. Jag är faktiskt glad för att jag hade två stopp på vägen och inte åkte direktflyg. Innan maten serverades kom flygvärdinnorna och gav ut varma våtservetter för handtvätt, efter att ha studerat resten av passagerarna antar jag att det var för handtvätt de var.. Sedan kom maten. Nästan ätbar kykling, gula små korvar av någonting jag inte vågade prova tillsammans med svamp - som jag heller inte vågade prova. Jag åt brödet till och slängde bara en blick på den läskiga efterätten bestående av en fyrkantig klump av någonting stelnat grönt och vitt.

Sedan följde två filmer, jag kollade på den första - monsters vs aliens, när den andra kom igång - 17 again - kom mitt knä åt den lilla saken som jag fick av pappa som gjorde att jag kunde plugga in mina hörlurar i flygplanshörlursuttaget. Efter det fick jag sitta och hålla ihop den hela tiden och det var rikgti jobbigt, så jag satt och lyssnade på min egen musik i ipoden samtidigt som jag försökte förstå handlingen i filmen utan ljud. Det gick bra, tills dess att de helt plötsligt gick in i en domstol.... någon får förklara den filmen för mig någon gång.

Sen fick jag väldigt tråkigt. Halvsov lite och fick för mig att paret bredvid mig pratade svenska.. vilket de inte gjorde varje gång jag öppnade ögonen och försökte lyssna på vad de egentligen sa. Måste ha varit ett par undercover spioner som inte ville röja att de egentligen var svenskar.... eller nått.

Ungefär en 1,5 timmar innan landning kom de ytterligare en gång med varma servetter, och som min mage kurrade var jag glad att de kom ut med en väldigt ätbar pirogliknande sak med ost och kalkon i. Under hela flygningen gick de också med jämna mellanrum och delade ut vad man än ville dricka i små plastglas - jag körde på apelsinjuice och vatten, om nu någon skulle undra det.

Väl på Chicagos flygplats var det mycket mycket enklare att hitta än på frankfurt, de där tyskarna är lite ologiska tror jag. Vi fick först gå igenom imigrations vilket var en lång kö och sedan lämna fingeravtryck och några papper som vi hade fyllt i på planet plus paspprena vi fick på ambassaden. Sedan tog han också kort på alla....

Sedan var det dags att för första gången hämta ut våra bagage för att återinchecka dom, och oss. Vi hittade bagaebandet där det stod frankfurt, men inte var det några av våra väskor där inte. Vi frågade två gubbar som jobbade där, men de pekade bara på bandet som vi stod vid och sa att det från frankfurt var där. Ingen panik men litte förvirring senare hittade vi väskorna på golvet vid bandet som var bredvid det vi stod vid.

Vid incheckningen här fick vi veta att trots att vi enligt papprena från EF skulle till samma terminal, inte var så. Jag skulle till ett och Klara till två. Vi brummade med det lilla tåget mellan terminalerna först till tvåan för att de hur det såg ut, där upptäckte vi att det var en säkerhetskontroll innan gaterna - såklart, så vi gick tillbaka till tåget sa farväl och plötslit var jag ensam för första gången på mitt stora äventyr.

Jag hittade på en gång vart jag skulle, vilket inte alls var svårt eftersom det satt stora skyltar i taket överallt. Jag var inte så farligt nervös, troligen beroende på att jag var så trött. I säkerhetskontrollen fick jag både ta av mig övertröjan och skorna plus som på alla andra ställen ta ut laptopen ur väskan och fodralet. No problems och jag fick passera. Sedan var det en bit att gå, men men hjälp av de långa rullbanden gick det antagligen dubbelt så fort som det annars skulle gjort att gå. När jag kom fram till gaten började de precis boarda.

Efter att ha spenderat nio timmar i en jumbojet såg detta plan ut som en leksak. Arton rader med två platser på båda sidorna om mittgången. Självklart fick jag sitta längst bak vid mittgången bredvid toaletten. Där hördes och luktade allt som hände där inne. För första gången var jag lite smått nervös när planet lyfte. Men också det gick bra. Jag fick en liten känsla av att mitt bagage inte var med på flyget, vilket jag tyckte var kotsigt att jag tänkte på det på det tredjeflyget och inte på de första två.

Flygningen tog en halvtimme, vilket jag spenderade mestadelen sovandes. Det var ganska skönt eftersom jag mådde lite halvt illa och började bli nervös. Det lilla planet klarade till min förvåning till och med av att landa. Det första jag gjorde var att gå på toa, jag var inte speciellt fräsch och mådde lite illa fortfarande. Både sakerna förbättrades. Sedan tänkte jag gå och hämta mitt bagage, men innan jag hittade dit stog min värdfamilj där framför mig och log.

De var jättetrvliga, dock minns jag inte rikigt så mycket av just vad som sas men någonting om mitt bagage var det och vi gick till bagagebandet. Min lilla känsla på planet visades ha varit rätt, mitt bagage fanns inte på planet. Jag var för trött för att få riktig panik, men jim sa att jag inte skulle få panik och att vi skulle fixa det.

Vi gick och berättade att det inte hade kommit och de sa att de antagligen skulle komma med nästa plan från chicago. Vilket gick om en och en halv timme, vi bestämde oss för att vänta på det och satte oss i kafeterian. Kvinnan som tog vår beställning fick veta att mitt bagage inte hade kommit och hon frågade menande om det var det ett visst flygbolag som jag hade åkt med, det var det. Tydligen brukade väskor bli lämnade lite var stans med det bloaget. Min nervositet släppte ganska tidigt och jag brottades bara med john blund.

Jag hade tur, mitt bagage kom men det flyget samtidigt som en tjej från tyskland som några som min värdfamilj visste vilka det var skulle ha som utbytesstudent under året, så vi stannade och sa hej till henne också. Sedan bar det av hem i bilen. Jag satt bak med Michael, min sexåriga värdbror, som är ursöt och väldigt... jobbig. Efter halva resan började han kittla mig, vilket inte var för jobbigt eftersom jag inte är så kittlig i nacken. Några slag och ett tandmärke i armen senare var vi och åkte runt i Wilton så jag fick se min skola och sedan fick jag en rundtur i Moscow.

Sedan efter ett efterlängtat mål mat vilket bestod utav "roast and potatos" gick jag och la mig i min huuge säng! Den är stor hög och med fyra kuddar. Underbar. Sedan har jag också ett "eget" badrum/toalett, egentligen delar jag med Michael men han är nästan aldrig där.

Nu orkar jag inte skriva mer.. Michael var här och terroriserade mig ett tag, sedan kom Dia och han blev snällare - rör åtminstone inte mig eller datorn längre. Jag ska fixa mig någonting att äta, det är eat whatever you like-night  ikväll.

Jag älskar er! Tack för att jag fick åka! /M

Väskan är packad och står innanför dörren. Aningens övervikt men min far säger att dom inte kommer bry sig.. jag är inte lika säker, men om jag måste betala får pengarna fint komma ur hans ficka! Jag har sagt hejdå till alla utom min familj. Inte något jag gillar att göra, snabbt ska det gå, något som johanna och annica så snällt fick gå med på. Det blir så jobbigt annars...

Fick mig ett sista dopp i gropen också, första för året. Det var en annan sak som gick snabbt. För speciellt varmt i vattnet var det inte. Nu hoppas jag bara att flygningen imorgon går fort den också! Något jag inte tror kommer hända. Men hoppas kan man alltid! Jag är faktiskt inte speciellt nervös för flygningen.. jag vet inte riktigt, det kommer antagligen ändras ganska snart.

Inatt klockan 3.30 åker vi till arlanda, 6.40 lyfter planet mot Tyskland. Vad jag ska underhålla mig med i tre timmar på arlanda är en senare fråga. En ännu senare fråga vad jag ska göra i tolv timmar på flygplan... plus tid på Frankfurt och O'Hara. Det kan bli en intressant dag. En dag jag har väntat på i ett år! Om inte mer!

Klockan 23 borde jag vara på flygplatsen i Moline, Illinois, och sedan är det väl en tid i bil innan jag är helt helt framme. Det kommer bli en lång lång dag... för när jag kommer till Moline är klockan 16 amerikanskt tid. Men jag och Annica lyckades ju vara uppe i 36 timmar förut! Detta ska nog inte bli några problem.... humhum

Nästa gång vi hörs befinner jag min antagligen i USA!
See you people! Jag älskar er och kommer sakna er något så våldsamt! Men jag tänker ha the year of my life, så länge jag lyckas öppna munnen och trycka ut några meningar på engelska med jämna mellanrum. Vi får väl hoppas!

/M