Okie dokie, dags att berätta om mötet med amerikanerna i fedags. Utanför EFkontoret i Stockholm träffade vi altså dom; Min IEC Janette, hennes man Tom och två av deras svenska föredetta utbytesstudenter. Så långt hänger ni nog med.

Mamma, pappa och min lillasyster stod ungefär ett steg bakom mig och de fyra personerna jag aldrig förr träffat stod framför mig. Måste bara understryka att alla de fyra pratar oklanderlig engelska - och förväntar sig att jag ska prata massor med dom! Engelska? Vad är engelska för något?!

Jag körde på "yeah" och leenden medan Janette pratade på om allt möjligt. Jag fick också en tshirt som det står IOWA på. Hon påpekade att jag verkade nervös (Nähää?! tror du det?!) och sa att hon inte bits. Det gjorde mig mycket lugnare på en gång....... Jag kan väl inte rå för att jag är nervös?

Hon tyckte antagligen att jag pratade för lite och hon tyckte det var konstgt att varken jag eller mina föräldrar hade några frågor. Efter en sisådär fem minuter - som kändes som oändligt mycket längre - sa vi hejdå. Hon sa att hon inte kommer vara på flygplatsen när jag kommer, men att vi skulle ses senare. "And then you have to talk to me" och jag lovade att jag skulle det.

Förhoppningsvis kommer vi inte ha mssor av svenskar som lyssnar då, /M