Igår hade jag min sista lektion någonsin med min klass. Jag är bara säker på att jag kommer träffa dom en gång till - på avslutningen på torsdag. Sedan kanske jag aldrig träffar dom igen. Borde jag vara ledsen över det? Jag börjar nästan bli lite orolig av avsaknaden av reaktioner från min sida..

Men jag känner mig inte ledsen, inte ett dugg. Påminner lite om avslutningen i nian som jag hade gått ett halvår innan och sagt att jag skulle tjura som ett litet barn, och sen när den väl kom var jag inte ens på gränsen till ledsen. Kanske har jag lätt att lämna saker bakom mig, eller så har jag aldrlig blvit riktigt fäst vid någon klass. Slut på terapi-snack.

EFs förberedelsemöte närmar sig. Söndag den 14e juni, på söndag altså. Klockan 10 till 14. Hitills har alla varnat mig för hur långtråkigt det är, så vi får se. Päronen verkar inte heller över exalterade över mötet, men kanske blir det intresantare för dom med massor av vuxeninformation. Jag tycker i alla fall än så länge att det ska bli spännande, om inte annat för att få se andra utbytisar!

/M