Idag damp ett litet kuvert ner i brevlådan innehållandes den preliminära avreseplanen! Äntligen vet jag vilket datum jag ska längta efter.. och vara smått rädd för - Den 4e agusti! Det blir pörfekt, då hinner jag både fylla år och gå på krogen innan jag åker. Resan börjar på Arlanda till Frankfurt (Tyskland), från Frankfurt till Chicago och sedan vidare till Moline (Ilinois). Och sedan till Moscow i bil med The Proctors i guess.

I övrigt har min bilvande usaiska granne och klasskamrat Alex erbjudit sig att skjutsa mig till skolan, det tackar vi för! Hem kunde han inte skjutsa mig förrän i november eftersom han skulle ha fotball efter skolan, men sjkuts hem kan jag nog tigga till mig av någon... får vi hoppas.

/M

Igår fick jag mig en liten pratstund med Lucas över msn. Dia säger att han funderar på att komma och hälsa på någon gång nästa år, jag hoppas att han gör det. Det skulle vara kul att träffa denna wierda tysk som planerar att ta över världen.
Han mobbar mig för att jag är svensk och jag mobbar honom för att han är tysk. Han sa något i stil med att det aldrig händer något i sverige, jag berättade då att dte är bara vad vi låter tyskarna tro så vi inte ska bli invaderade. Han tyckte också att det var chockerande att vi har fått internet och undrade om vi fortfarande bor i träd.

Ja, vår konversation höll den klassen hela vägen igenom. Dia säger att jag alltid ska vara elak mot honom när jag pratar med honom. Och visst, det har jag inga problem med. Haha. Han är ganska rolig i alla fall.

/M

Jag har nu hämtat upp passet. Om man tänker bort håret och valfritt öga ser fotot faktiskt ganska okej ut.  Ögonen ser nämligen ut som de kommer från två olika personer, eller möjligtvis en halvdrogad person. Håret ska vi inte ens börja tala om....

Men nu har jag i alla fall fyllt i det sista pappret till visumansökan. Direkt på ambassadens hemsida och nu efter det är utskrivet ser det mycket profisionellt ut. Papprena får heller inte vikas - mycket viktigt! Mötet är bokat till den första juni klockan tio. Endast jag och mina papper får komma in, inte ens en väska.

Kan bli intressant, /M

Nu har jag just spenderat ett par timmar ifyllandes diverse papper till den amerikanska ambassaden för min visumansökan. Till exempel har jag listat alla länder jag har besökt under de senaste tio åren. Det ni! Till och med vilka år jag var där. Inte för att listan blev speciellt lång...

Jag finner det märkligt underhållande att fylla i papper om mig själv. Lite som att fylla i en mina-vänner-bok, förutom att man inte kan skriva "vet inte" på varannan rad. Måste bero på min inneboende själviskhet. Samma sak som gör att det faktiskt är otroligt kul att ägna en hel konversation åt sig själv... dock händer inte det mig speciellt ofta.

Det var dock inte lika underhållande att skriva min adress fem gånger på rad.. Det ledde till handont istället. Och att sedan skriva telefonnumret fyra gånger. Självklart skrev jag fel på sista numret.. När jag slutade tänka på vad jag skrev. Men men, det blir nog bra.

På återseende, /M

Så satt jag framför datorn och oroade mig över vad Lucas behövde prata med mig om. Dagen efter fick jag ett mail av min värdmamma Dia. Hon undrade om jag ville ta över Lucas mobil när jag kommer och att det var därför Lucas ville prata med mig. Great. Här oroade jag mig helt i onödan.

Men det var i alla fall bra det där med mobilen. En undran ur världen. Så för 26,45 dollar i månaden får jag smsa obegränsat under hela månaden. Med dollaren som just nu ligger precis runt åtta kronor så blir det ca 212 kronor i månaden. Och efter vad jag har hört så smsar amerikaner som galningar, så det blir antagligen ganska billigt.

Jag ska förretsten hämta upp mitt nya pass hos polisen på måndag.
Sedan blir det att boka in mötet på ambassaden, /M

Och så har jag fått visumsökningspapper. Dom ska fyllas i, ett nytt pass ska införskaffas och sedan ska en intervju bokas till mig på amerikanska ambassaden i Stockholm. Det där sista verkar enormt läskigt. Jag har också fått veta att endast jag får beträda ambassadens område - ingen föräldrer. Vilket gör det ännu mer läskigt.

Men än så länge orkar jag inte oroa mig för det. Jag blev desto mer oroad när jag loggade in på facebook och möttes av ett meddelande från Lucas (nuvarande tyske studenten) - "I have to talk to you". Okej? Mer då? Om vad? Lilla jag som blir orolig bara någon tilltalar mig vid namn (typ), och nu måste han prata med mig? Kunde han inte skrivit att han ville prata med mig? Heh, Kanske är det jag som lägger för mycket vikt vid ordvalet...

Jag hoppas på det, /M