Some pics
1. Jag och min tjeckiska kusin Dominika på the hayrack på Halloween festen
2. Resten av gänget på the hayrack - massor av utbytisar
3. HarleyJay på min säng, söt söt "liten" vovve
4. Min volleyboll outfit, numera inlämnad till skolan igen
Afghanistan, Irak...
I min government klass har vi pratat en del om krigen som usa är inblandade i. Obama funderar på hur många fler trupper han ska sända till Afghanistan, jag visste inte ens att kriget där fortfarande höll på! Men jodå, Afghanistan, Irak, och nångon annan stans tror jag. Soldaterna blir utsända för en tredje omgång, och nu börjar det pratas om ifall de ska börja med "the draft" igen.
The draft är ett system de hade förr, alla killar över arton signar upp sig (annars är det fängelse som gäller)och slumpvis väljs folk ut och måste åka iväg som soldater. Killarna i min klass börjar fylla arton, och när de åker för att få sitt arton-år-körkort blir de förfrågade om de vill signa up sig. Gör de det inte riskerar de fängelse i fem år och $200 000 böter. Än så länge kör de inte med det systemet, men de måste signa upp sig ifall de måste börja med det.
Jag tycker det är lite läskigt. I lilla sverige är krig något som man hör om på nyheterna, i sagor, eller historieböcker. Men här kan mina klasskompisar bli ivägskickade som soldater mot sina viljor! De är rädda de också, pratar om att sticka till canada ifall de börjar med the draft igen. Om de gör de kan de aldrig komma tillbaka.
I detta land är krig verklighet. Och de är extremt stolta över sina soldater. Den femte november ska jag och min kör sjunga på veterans day (tror det är därför) medan de visar bilder på soldater som folk känner. Jag tycket det känns så overkligt. Mer eller mindre alla här känner någon som är eller varit i krig. I skolan står ibland folk från the Marines eller liknande för att informera intresserade personer. Jag kan inte fatta att artonårinar faktiskt är där ute. Inte lite läskigt..
/M
The draft är ett system de hade förr, alla killar över arton signar upp sig (annars är det fängelse som gäller)och slumpvis väljs folk ut och måste åka iväg som soldater. Killarna i min klass börjar fylla arton, och när de åker för att få sitt arton-år-körkort blir de förfrågade om de vill signa up sig. Gör de det inte riskerar de fängelse i fem år och $200 000 böter. Än så länge kör de inte med det systemet, men de måste signa upp sig ifall de måste börja med det.
Jag tycker det är lite läskigt. I lilla sverige är krig något som man hör om på nyheterna, i sagor, eller historieböcker. Men här kan mina klasskompisar bli ivägskickade som soldater mot sina viljor! De är rädda de också, pratar om att sticka till canada ifall de börjar med the draft igen. Om de gör de kan de aldrig komma tillbaka.
I detta land är krig verklighet. Och de är extremt stolta över sina soldater. Den femte november ska jag och min kör sjunga på veterans day (tror det är därför) medan de visar bilder på soldater som folk känner. Jag tycket det känns så overkligt. Mer eller mindre alla här känner någon som är eller varit i krig. I skolan står ibland folk från the Marines eller liknande för att informera intresserade personer. Jag kan inte fatta att artonårinar faktiskt är där ute. Inte lite läskigt..
/M
Halloween party
Igår var det Janettes årliga Ef halloween party. Det var tre olika IECgrupper inbudna, inklusive min. Vet inte rikgit hur många vi var, men kanske trettio pers sammanlagt, om min uppfattningsförmåga inte är helt off.. vilket den troligen är.
Utbytesstudenter från tyskland, finland, italien, nederländerna, tjeckien, slovakien, spanien... tror det var alla länder, och sverige förstås, dock var jag den enda. Men en av finskorna kunde svenska, hon hade bott i lund, så vi sa några meningar till varandra innan vi började prata engelska igen. Det känns väldigt märkligt att prata svenska numera. Har kommit fram till att jag mer eller mindre bara tänker på engelska numera också. Det är lättast så.
Vi grillade korv och åt muffins och brownies och allt vad det var. Allt utomhus runt en liten eld. Vi åkte också på en vagn på höbalar runt bland majsfälten i ungefär fyrtio minuter. Det var en aning kallt, men när vi kom tillbaka och placerade oss vid elden fick jag tillbaka känseln i tårna igen.
Efteråt stannade jag, tyska jerome och tyska tobias och sov över. Halv två gav jag och dominika upp och gick och la oss, medan killarna satt uppe till halv fem. På morgonen vaknade vi vid halv nio av att Brees kompis ringde och de började prata (dominika och hennes värdsyster bree delar rum). Nere i köket väntade pankakor med sirap på äkta amerikanskt vis.
PUSS på er, ta hand om sverige! /M
Utbytesstudenter från tyskland, finland, italien, nederländerna, tjeckien, slovakien, spanien... tror det var alla länder, och sverige förstås, dock var jag den enda. Men en av finskorna kunde svenska, hon hade bott i lund, så vi sa några meningar till varandra innan vi började prata engelska igen. Det känns väldigt märkligt att prata svenska numera. Har kommit fram till att jag mer eller mindre bara tänker på engelska numera också. Det är lättast så.
Vi grillade korv och åt muffins och brownies och allt vad det var. Allt utomhus runt en liten eld. Vi åkte också på en vagn på höbalar runt bland majsfälten i ungefär fyrtio minuter. Det var en aning kallt, men när vi kom tillbaka och placerade oss vid elden fick jag tillbaka känseln i tårna igen.
Efteråt stannade jag, tyska jerome och tyska tobias och sov över. Halv två gav jag och dominika upp och gick och la oss, medan killarna satt uppe till halv fem. På morgonen vaknade vi vid halv nio av att Brees kompis ringde och de började prata (dominika och hennes värdsyster bree delar rum). Nere i köket väntade pankakor med sirap på äkta amerikanskt vis.
PUSS på er, ta hand om sverige! /M
Some stuff I've forgot to mention
Tänkte ta att berätta lite kort om saker som har hänt men som jag av någon anledning inte nämnt här.
I början av oktober hade vi en "fill the gym pink night" i volleybollen. Det var en match i Tipton (om jag inte minns helt fel, vilket jag i och för sig troligen gör..), och alla var rosaklädda. Bollen vi spelade med var rosa och vit, vi alla hade rosa specialbeställda tröjor (båda lagen) med våra nummer på och publiken var mestadels klädda i rosa t-shirts som hade sålts veckan innan. Allt för bröstcancerforskning.
Jag har sovit över hos Dominika (vilket jag kanske har nämnt förut?) och vi var ute på långa promenader och bara pratade. Det är rikigt skönt att ha en nära vän, kusin i detta fall, som förstår precis vad det är man går igenom, saker som ni hemma inte förstår, och som Amerikanska vänner inte förstår heller. Det var i alla fall välbehövligt och väldigt roligt!
Kollade på west libertys football game tillsammans med några nyblivna vänner. Hoppades på att träffa dominika där, men hon var hemma och var sjuk. Dock kom hela familjen McMahon hit i lördags, så jag fick träffa henne då. De vuxna hade game night, och spelade kortspel och allt vad det var. Själv kollade jag och Dominika på high school filmer som hon helt och hållet sågade sönder...
Vi förbereder oss för The Variety Show i kören, där vi ska sjunga. Det är någon årlig grej de kör med, hela kören sjunger och mindre grupper uppträder. Kören (vilken jag är med i, om någon missat den detaljen) ska också uppträda på Veterans Day, sjunga den sjukt långsamma och höga låten Song of the Unsung Hero samtidigt som ett bildspel visar bilder på militärer som folk häromkring känner. Folk blir väldigt rörda har jag hört. Jag ska sjunga en Descant part, vilket har eextremt höga toner i... Kan bli intresant.
Jag tror det är allt jag kan komma på för tillfället. Maybe kommer på mer någon annan dag.
Annars höres vi snart Sweden! PUSS på er! /M
Just ja, Homecoming är en årlig dans som alla high schools i USA har. Homecoming week är veckan innan dansen, då det är olika aktiviteter varje dag för eleverna för att bygga school spirit (kan jämföras med kg-känslan en aning), varje dag har också olika dress-up teman (typ nerd day då alla klär ut sig till nördar).
I början av oktober hade vi en "fill the gym pink night" i volleybollen. Det var en match i Tipton (om jag inte minns helt fel, vilket jag i och för sig troligen gör..), och alla var rosaklädda. Bollen vi spelade med var rosa och vit, vi alla hade rosa specialbeställda tröjor (båda lagen) med våra nummer på och publiken var mestadels klädda i rosa t-shirts som hade sålts veckan innan. Allt för bröstcancerforskning.
Jag har sovit över hos Dominika (vilket jag kanske har nämnt förut?) och vi var ute på långa promenader och bara pratade. Det är rikigt skönt att ha en nära vän, kusin i detta fall, som förstår precis vad det är man går igenom, saker som ni hemma inte förstår, och som Amerikanska vänner inte förstår heller. Det var i alla fall välbehövligt och väldigt roligt!
Kollade på west libertys football game tillsammans med några nyblivna vänner. Hoppades på att träffa dominika där, men hon var hemma och var sjuk. Dock kom hela familjen McMahon hit i lördags, så jag fick träffa henne då. De vuxna hade game night, och spelade kortspel och allt vad det var. Själv kollade jag och Dominika på high school filmer som hon helt och hållet sågade sönder...
Vi förbereder oss för The Variety Show i kören, där vi ska sjunga. Det är någon årlig grej de kör med, hela kören sjunger och mindre grupper uppträder. Kören (vilken jag är med i, om någon missat den detaljen) ska också uppträda på Veterans Day, sjunga den sjukt långsamma och höga låten Song of the Unsung Hero samtidigt som ett bildspel visar bilder på militärer som folk häromkring känner. Folk blir väldigt rörda har jag hört. Jag ska sjunga en Descant part, vilket har eextremt höga toner i... Kan bli intresant.
Jag tror det är allt jag kan komma på för tillfället. Maybe kommer på mer någon annan dag.
Annars höres vi snart Sweden! PUSS på er! /M
Just ja, Homecoming är en årlig dans som alla high schools i USA har. Homecoming week är veckan innan dansen, då det är olika aktiviteter varje dag för eleverna för att bygga school spirit (kan jämföras med kg-känslan en aning), varje dag har också olika dress-up teman (typ nerd day då alla klär ut sig till nördar).
How do you say "stupid fucking bitch"?
Igår hade jag den roligaste dagen sen jag kom hit tror jag. Skolan var som vanligt, vilken skola är rolig liksom? Men efter skolan var jag med Kayleigh (min närmaste vän i laget) och hennes två vänner Sarah och Grant, mest för att jag inte orkade åka hem mellan matchen och skolan. Men det var inte det som var roligast.
Efter matchen, som förövrigt var det officiella slutet på min volleybollkarriär, började jag prata mer och mer med Madison (en junior som spelar i JV). Och det slutade med att jag, hon och Kayleigh hade jätteroligt där på läktaren. Ni ska bara veta hur kul det låter när Amerikaner försöker prata svenska för första gången!
Och ikväll ska jag troligtvis åka med Madison till West Libertys football game och träffa hennes vänner där, och förhoppningsvis träffa Dominika också! Livet här börjar på rikigt riktigt roligt. Trots att det kommer bli väldigt tomt utan volleyboll... Men soon ska jag, tror jag, spela basket. Den säsongen börjar i november.
PUSS på er sverige! Vi hörs! /M
Äntligen internet igen!
Jag har inte dött, och inte övergett er! Internet har inte fungerat på ungefär en vecka, så idag var några gubbar här och fixade det. Så nu kan jag äntligen dela med mig av mitt liv igen, ibland. Jag har fortfarande läxor och träning och whatever hela tiden.
Vi har bara en eller två veckor kvar av volleyboll nu, sedan har jag bestämt att jag ska börja med basket. Det är tydligen väldigt mycket springande involved, men något måste jag göra för att kompensera allt dåligt jag äter hela tiden. När jag skriver detta sitter jag till exempel och äter chips..
När jag inte hade internet kom jag på massor av saker jag skulle skriva här, men nu kommer jag inte på en enda. Jag kan ju berätta om min lifeskills klass som numera handlar om "how to get happy" och "how to handle disappointment".. wierd klass det där. Inom sex veckor ska jag också få ta hand om bebis-dockan som håller en vaken om nätterna, längtar inte precis till det. Sedan måste alla också ha en sån där gravid-mage på sig under en skoldag.. underbart. Men de kanske har sina skäl. En tjej som är sexton år i klassen under mig till exempel har en dotter på 1,5 år...
Som jag sagt tidigare så trivs jag här, det gör jag, men jag tror att honeymoon-fasen är över.. Jag saknar att ha folk som känner mig omkring mig. Jag saknar att veta exakt vad jag kan göra utan att folk tar det på fel sätt. Jag saknar att kunna röra mig fritt utan att behöva fråga någon om skjuts. Jag saknar er!
Men jag försöker att inte tänka för mycket på allt det! På lördag ska jag shopppa med Dia, hennes mamma och hennes brors fru. Vi ska till något billigt ställe, så jag ska passa på att köpa varmare tröjor! Jag tror vintern här är kallare än hemma, men de ser faktiskt solen också under den delen av året! Och nästa vecka måste jag beställa och betala min cap and gown (de konstiga amerikanska kläderna) till graduation! Det är tro det eller ej inte allt för lång tid kvar nu, vill de i alla fall att vi ska tro.
Vi får höras snart igen Sverige! /M
Vi har bara en eller två veckor kvar av volleyboll nu, sedan har jag bestämt att jag ska börja med basket. Det är tydligen väldigt mycket springande involved, men något måste jag göra för att kompensera allt dåligt jag äter hela tiden. När jag skriver detta sitter jag till exempel och äter chips..
När jag inte hade internet kom jag på massor av saker jag skulle skriva här, men nu kommer jag inte på en enda. Jag kan ju berätta om min lifeskills klass som numera handlar om "how to get happy" och "how to handle disappointment".. wierd klass det där. Inom sex veckor ska jag också få ta hand om bebis-dockan som håller en vaken om nätterna, längtar inte precis till det. Sedan måste alla också ha en sån där gravid-mage på sig under en skoldag.. underbart. Men de kanske har sina skäl. En tjej som är sexton år i klassen under mig till exempel har en dotter på 1,5 år...
Som jag sagt tidigare så trivs jag här, det gör jag, men jag tror att honeymoon-fasen är över.. Jag saknar att ha folk som känner mig omkring mig. Jag saknar att veta exakt vad jag kan göra utan att folk tar det på fel sätt. Jag saknar att kunna röra mig fritt utan att behöva fråga någon om skjuts. Jag saknar er!
Men jag försöker att inte tänka för mycket på allt det! På lördag ska jag shopppa med Dia, hennes mamma och hennes brors fru. Vi ska till något billigt ställe, så jag ska passa på att köpa varmare tröjor! Jag tror vintern här är kallare än hemma, men de ser faktiskt solen också under den delen av året! Och nästa vecka måste jag beställa och betala min cap and gown (de konstiga amerikanska kläderna) till graduation! Det är tro det eller ej inte allt för lång tid kvar nu, vill de i alla fall att vi ska tro.
Vi får höras snart igen Sverige! /M
