Såååå. Prom. Ni har sett bilderna. Då är det väl bara själva berättandet som återstår. Dagen var så sjukt lång, med så många små händelser, så jag har inte orkat skriva det förut. Får se om jag orkar igenom allt nu.. Tror nog det ska gå.

Amanda väckte mig med ett sms sådär runt nio på lördagsmorgonen. Kvällen innan, kanske jag ska börja med att berätta, åkte jag amanda och cami till Muscatine för att inhandla nödvändigheter till dagen därpå. Till exempel hårspråy, fler hårnålar, nagellack, och lite sånt smått och gott. Men i alla fall så smsade hon mig och undrade om jag ville göra mig iordning hemma hos henne. Vaknade, pratade med Dia, duschade, och vid elva kom amanda och plockade upp mig.

Vi gjorde oss iordning, även fast vi inte riktigt kände för det.. faktiskt så kände vi mer för att göra oss iordning kvällen innan, men det blev i alla fall av till slut. Och vid två åkte vi tillsammans med amandas mamma hem till cami, för att ta bilder osv. Där mötte vi också upp med jordan. Bilderna där vi står framför en buske, och det blåser storm, är därifrån.

Vi gav oss av igen till Promanade (i skolan, gympasalen. alla par går framför alla och visar upp sina klänningar, och allt sånt.) Vi tänkte att vi kunde kolla på det innan vi gav oss av för att äta. Men icke. När vi väl kom dit tvingades vi att gå vi med. Vi gick alla fyra tillsammans, vilket är en aning töntigt egentligen - men vi hade helt enkelt inget val. Lärarna tänkte ine låta oss gå och sätta oss när vi alla såg så förtjusande ut.

Vi igenomled det. Så i ett hur långt led som helst och väntade på vår tur i en evighet, vilket gjorde att vi inte såg många andra klänningar än de precis framför oss i kön. Dumma lärare. Men vi överlevde, även då jag fick en aning ont i ryggen av att stå i högklackat så länge. Efter det begav vi oss ut till parken ett kvarter bort från skolan, och tog alla bilder under det fina vita trädet.

SEDAN, gav vi oss av till Muscatine. Mer bestämt The Button Factory - vilket faktiskt är en restaurang, precis bredvid Mississippi (tror det förut var en riktig knapp-fabrik.) År riktig god mat, även då det blev lite för mycket salad och bröd innan själva maten kom in... så det mesta av huvudrätten fick åka med hem igen i en liten kartong i äkta amerikansk anda. Vi åt, och sen hade vi över en och en halv timme att döda.

Vid denna tid spöregnade det. Med lite svårigheter kom vi in i bilen igen utan att bli allt för dyngsura. Den första planen var att åka till the Muscatine Mall, vilket är en mer eller mindre övergiven mall, och ta kort där inne eftersom det rained cats and dogs (märkligt amerikanskt ordspråk.) Men väl på parkeringsplatsen regnade det ännu mer, och ingen av oss ville gå ur bilen. Så vi stannade helt enkelt en och en halv timme i bilen. På parkeringsplatsen. Och vi hade hur kul som helst!

I alla fall, till slut blev det dags att åka till självaste Prom. Liknade på något mystiskt sätt en mellanstadiedans. Med två undantag - stolarna stog runt bord och inte runt dansgolvet, och folk dansade faktiskt. Annars var det sig likt. Ballonger. Lärare som höll koll på vem som kom in - lämnade man stället kunde man inte återvända in. Men det var faktiskt oväntat kul! Som jag sa så dansade alla, och om man själv är den som inte dansar är det man själv som ser töntig ut. Och uj så vi dansade. Haha, kul var det!

Åtta till elva höll sjävla prom på. Sedan var det dags för Post Prom, eller After Prom som det också kallas. Denna del av prom hålls i själva skolan. Och tack gode gud, innan den började åkte vi hem och bytte till mjukisbyxor och tshirts! Min klänning må ha varit fin, men ont gjorde den! Den glittriga toppen skavde mot och under armarna, och de små "stängerna" som höll toppen uppe stack in i mig när jag satt ner. Wonderful!

Om man kom efter tolv fick man inte komma in i skolan. Vi kom ungefär tre minuter innan. Alla slussades vidare till The Auditorium, också kallat The Junior High Gym, och satt oss i publiken med alla andra. På scenen kom en gubbe ut - en hypnotisör! Tjugofem frivilliga fick gå upp och sätta sig på scenen, och sedan började det! Måste ha varit en av de mest surrealistiska och roligaste saker jag någonsin sett! Hälften av folket på scenen funkade det inte på, men de som de funkade på var så sjukt roliga!


the volunteers


"It's really really warm, lean back and enjoy the warm weather!"


"Here's some sunscreen for you.."


"Your're in a band, playing your favorite instrument, and you're really good!"


"...and sleep."

Det höll på ungefär en timme. Sedan gick alla till matsalen och fick glass eller walking tacos (liten påse taco chips som man fyller med köttfärs och grönsaker, och så äter man det rakt ur påsen.) Jag åt en halv glass. Är inte direkt hungrig efter glass halv två på natten.. oftast. Sedan gick vi alla till the high school gym. Där fanns en stoor uppblåsbar hinderbana á lá skumgummiland, en mekanisk surfbräda (typ som en tjur, fast surfbräda) och lasertag. Vi satt på golvet och stirrade framför oss. Vi var trötta. Och allt var tråkigt.

Sedan blev det dags för prislotteri. Ett Wii, en kontorsstol, två 19" flatscreen, två minikylskåp, och lite annat lottades ut. Med min enorma tur vann jag inte ett skit. Halv tre var lotteriet slut, och alla gick hem. På vägen ut fick alla varsin vattenflaska. Inuti fanns godis och ett presentkort - mitt var på $25 till Best Buy (en elektronikaffär), tror jag ska köpa mig en skiva eller två.

Jag var hemma igen och passed out i min säng vid fyra. Dagen efter gick jag upp vid tio - dags att åka på luch till the McMahons.

/M

Snart ska jag hoppa in i duschen och börja förvandlingen till en uppklädd prom-gåerska. Amanda ska picka up mig när jag har duschat och packat allt, och sedan bär det av till henne för att göra oss iordning. Det är egentligen allt jag är helt säker på so far. Resten får komma som det kommer.

Ska i alla fall vara hemma innan 4 a.m. imorgon. Vilket betyder att frukost och filmtittning/sovande hos Cami stryks från listan. Lite tråkigt, men jag måste ju förlja reglerna. Annars blir jag troligen grounded resten av tiden jag är här. Om inte längre..

Så när jag inte är inloggad imorgon bitti, vet ni varför. PUSSSS PÅ ER!

/M

- fyrarätters lunch med alla senoirs, för att lära oss etikett
- prom
- cook-out med the McMahons
- spring showcase med kören
- trackmeet i wilton, kolla på när Dominika springer
- State Large Group Competition (körtävlig)
- massa golfande
- ett sista IEC-möte
- graduation
- packa
- åka hem

Så om några timmar åker bandnördarna iväg på deras North American Tour, vilket inkulderar både Amanda och Cami, plus Ashtin och mina andra golf-vänner. De åker ikväll och kommer tillbaka igen på onsdagkväll. De ska åka till Toronto och New York, med buss fram och tillbaka. Det trevliga är, att bandläraren - Mr Wyatt, berättade IDAG att om jag hade varit i band, endast en endaste liten termin, hade jag också kunnat följa med! Tack så jättemycket, Mr Wyatt, kunde du inte sagt det typ en sisådär några månader tidigare?

/M

Mina flygtider har kommit! Den 3e juni kommer jag lämna landet som jag bott i då tio månader i. Och åka till det jag spenderade mina första arton år.....

Av någon anledning ska jag först flyga från Moline till Dallas, vilket är åt helt fel håll om man tänker på vart jag ska..... men i alla fall, från Dallas flyger jag sedan ett evighetsflyg till London, där jag landar den 4e juni. Och sedan, efter en fyra timmars väntetid, ger jag mig av till Arlanda. Förhoppningsvis kan jag sova på flyget dallas-london, annars kommer jag vara übertrött när jag kommer hem.

Jag kommer hem på kvällen, men om jag lyckas sova innan, så kommer det vara ungefär tidig eftermiddag i mitt huvud. Glöm att jag tänker sova! Hehehe. Vi synes snart! Tror det är 50 dagar kvar? om jag räknade rätt. Ingenting om man jämför med de 252 jag redan spenderat här! Sykt, om jag ska gissa vad min norska syster skulle säga.

Med min nya fascination för att flyga - me like it a lot! - och tanken på att få träffa er alla igen, gör att jag ser mycket fram emot den 3e! Dock kommer troligen Graduation vara en tårfylld affär innan dess.

/M

---

Bara en liten fråga till päronen;
ett litet dilemma jag har tänkt på. Sakerna jag har skaffat mig under dessa månader kommer knappast att få plats i en resväska på väg hem. Jag får ha en väska - 23kg. MEN, jag kan ha en andra väska, om jag betalar $50. Det andra alternativet är att skicka hem saker i ett paket. Dock har jag ingen aning om vad det skulle kosta. Kan ta reda på det. Men jag vet heller inte hur mycket jag skulle behöva skicka hem. Lucas skickade hem ett paket för $170.... i så fall skulle ju en till resväska vara billigare. Vad tror ni?

I söndags, eller så kan man kalla det igår, följde jag med Amanda och hennes mamma till Marshalltown. Närmare bestämt till Amandas mormors hus. Riktigt trevlig dag måste jag säga. En två timmars resa dit, spelade Skip-Bo med hennes mormor, gick på promenader runt lansbygden med några hundar i släptåg, bakade chocolate ship cookies, träffade "Aunt Karen", och lite annat smått och gott.

En sak som hände var ganska chockerande. Vi gick ner till en liten sjö, som Amandas morfar tydligen byggt någon gång för länge sen.... med Luke, en guldig golden retriever springandes bland våra fötter. Plötsligt lämnade han oss och sprang ner till vattenbynet, och innan vi hann reagera flög en gås upp skrikandes. Luke vägrade lyssna på våra "NO, Luke, NO", och vi såg plötsligt att han hade ett ägg i munnen!

Som om han visste att han hade gjort något fel, och med nu två gäss ute på vattnet skrikandes, sprang Luke iväg mot huset igen. Fortfarande med ägget i munnen. Kanske 300 meter senare stannade han, och vi hann ikapp. Luke hade lagt ner ägget på marken, och det var inget fel på det alls som tur var! Amanda och jag var en aning rädda att gässen skulle attackera om vi gick tillbaka, så hon ringde till Karen som kom springandes.

Amanda tog med sig Luke upp til huset, medan jag visade Karen var boet var någonstans. Gässen höll sig på vattnet som tur var. I boet, som Luke så fint hade förstört halva av, låg två till ägg. Och på marken utanför ytterliggare två. Så vi placerade alla fem, varma ägg i boet och skyndade oss iväg. Sjuk historia!

Men nu har jag i alla fall hållt i ett gåsägg, det ni! /M

Efter lille fars kommentar på förra inlägget insåg jag att jag inte har gett er några detaljer alls om min golfkarriär. Så här kommer det; Wahkonsa Country Club har nio hål. Den ligger mellan Durant och wilton, vilket betyder att vi delar den med dom. Jag har spelat ute på banan två gånger - en gång sex hål och en gång fyra.

Jag lånar Ashtins gamla club set, vilket innehåller tio klubbor, tror jag. Min favorit är the nine iron. (Ni får ursäkta, men jag kan inga golftermer på svenska) Jag suger på att tee off, den klubban är extremt svår. Och jag får endast upp bollarna i luften med iron's, inga wood's. Har ingen aning om något av detta makes any sense at all för er, men så är det i alla fall.

PUSS på er! /M

Så numera består mitt liv mer eller mindre av skola och golf. Inte så chockerande kanske, amerikanerna gillar att ha träningar. Dock är det helt fantastiskt underbart när det är fint väder! Idag, runt tjugo grader, sol, knappt ett moln på himlen! Fantastiskt golfväder! Önskar bara att jag var en fantastisk golfare... får dock bollarna över marken numera, för det mesta, i alla fall på träningarna. Annorlunda när vi är ute på banan... Alla klubbor gillar inte mig riktigt.

Fredag idag i alla fall, vilket är mycke bra och efterlängtat! Tänkte gå och kolla på The Last Song (som för övrigt måste vara den sorgligaste bok jag någonsin läst..) ikväll, men Cami och Amanda kunde inte kväll. Vi kommer troligen gå imorgon istället. Ser fram emot det! Dock vet jag inte om jag är så pigg på att sitta i en biosalong och gråta.. heheh, vi får se om jag kan hålla mig.

Ef lovade att jag skulle få veta datum och tider till flyget hem i juni denna vecka. Såklart har jag inte hört ett ord. Vi får hålla tummarna för början av nästa vecka istället. Jag vet i alla fall att det kommer bli mellan 1a och 3dje juni, vilket betyder att jag kommer vara hemma vid denna tid om åtta veckor! Det ni! Trodde aldrig att jag skulle vara så nära att åka hem igen...

See ya'll /M

Så efter typ en halv dag uppe i luften nådde flygplanet New York. Efter ytterligare en och en halv timme fick vi gå av planet. Tydligen fanns det ingen gate ledig. Men efter ett långt samtal med dreadlocks-prydda killen brevid mig, fick vi tillsut gå av. Jag hittade till bagagehämtningen utan problem, och efter att ha frågat efter vägen till terminal 7, hittade jag också gratiståget dit. Fem minuter senare var jag där. Dock inte vid the arrivals. Några minuter, och jag insåg att det var en våning ner. Sedan var det bara att vänta.

Jag förväntatde mig nästan att de inte skulle få bli insläppta i landet, men efter typ en halvtimme kom de gående med trötta och smått förvirrade faces. Kramar och mer kramar. Tror Ida hade växt ungefär 20 cenitmeter. Och pappa hade krympt. Men annars var de som vanligt. Märkligt efter åtta månader. Ett litet samtal hem till mami, och sedan var jag tvugen att säga adjö till min 5-dollars-väskvagn innan vi norpade en taxi.

Dagarna var mixade av regn, onda fötter, svengelska (som typ "över där"), poängräknande, shoppande, roliga försäljare som gillade lisas smajl, times square, servitriser som familjen tyckte pratade för fort så jag fick svara, empire state buildings utsikt, chinatown, trasiga paraplyer, promenerande, frihetsgrudinnan på håll, tunnelbana, hjälp från en hemlös i tunnelbanan, central park, ännu mer promenerande, allt för tidiga morgnar, brooklyn brige med bro-skräck, fotande, ätande, och allmänt en underbar tid! Staden är fantastisk! Jag tänker åka tillbaka många gånger, eller åtminstone en gång - lite längre den gången. Lite mycket längre. Och alla poäng - uj uj uj säger jag bara. Särskilt han i Madison Sqare garden - och rödskorna.

Sedan, allt för tidigt, var det dags att åter lämna allt. Snabba good-byes at the airport. Flygen hem ar kantade med en dryg svensk pappa med fyra dryga svenska barn, två tyska kusiner som lurade flygvärdinnorna (första april, you know) med att de behövde av planet när de redan hade börjat taxa ut, en rädd kines, och en allt för gropig nedgång i Moline.

Nu är jag i alla fall tillbaka i lilla Iowa. Det kändes märkligt som hemma när vi passerade alla majsfält p vägen hem. Efter fyra dagar i regn och tio grader fick jag mig en mindre shock när jag kom ut från flygplatsen; 30 grader och strålande sol. Idag är det dock ingen sol, har inte varit ute, men det ska inte vara under tjugo grader denna vecka.

Ha det så kul med er snö Sverige! /M