Nu är jag i amerika! Första gången på två/tre dagar som jag har haft tid och orkar ta upp datorn. Men innan jag börjar berätta allt jag har varit med om hittills måste jag säga att jag lever! Helt och fullt, dock vaknade jag med ont i halsen i morse och nu har min näsa börjat rinna lite... noot good.

Men så i tisdags tiidigt släpade jag mig upp och vi åkte till arlanda, jag minns faktiskt inte längre vilken tid det var, men typ halv tre tror jag. Det känns rätt. På Arlanda kom vi sist av oss fyra tjejer från EF som skulle sällskapa till Frankfurt. En tjej, Klara, skulle också till Chicago så vi sällskapade ända dit.

Vi hade rilkigt roligt på arlanda och till Frankfurt, satt och pratade om allt man liksom inte kan prata om med andra som inte ska åka iväg. Vad gör man om den fula killen frågar en till homecoming innan den snygga? Kramar man sina värdföräldrar när man träffar dom? Hur svårt blir det att hålla sig borta från alkohol? Självfallet kom vi inte fram till några svar, men det var ändå väldigt kul att träffa folk i samma situation som sig själv.

I frankfurt fick jag och min chicagovän klara säga hejdå till de andra två¨som skulle fortsätta sina äventyr själva. Hoppas att de hittade till sina gater och lyckades checka in sig själva igen, för det var en aning svårt att hitta på denna enormous flygplats. Den som ritade den ritningen var inte speciellt logisk. Eller så var bara jag och Klara lite virriga...

Jag kollandes på en stor skärm med avgångstider: Men vänta, när går planet egentligen?
Klara: jag vet inte.....
Jag: det borde stå under 10.35, för det var ju tiden...
Klara: jaa..
Båda kollar runt på tavlan en bra stund..
Någon av oss (minns inte vem): Men vänta lite! Det är ju 10.35! Vi behöver inte kolla här!

Två svenska blondiner på en stor flygplats i ett främmande land. Själv skyller jag på för lite sömn. För det fick vi definitivt för lite av! Hur som helst lyckades vi till slut både checka in oss vid rätt disk och hinna till gaten i tid för boardingen! En gubbe på en passkontroll undrade om Klara var en fotomodell, när hon svarade nej undrade han varför....  Sedan på planet till frankfurt fick vi sitta bredvid varandra, men nu hamnade jag två rader bakom henne.

Jag vet inte vad det var någonstans på vilket flyg jag hade klickat fönsterplats för på arlanda, för det fick jag aldrig. Istället hamnade jag bredvid ett par från kanske tjeckien? Jag försökte smygläsa på pappret som alla behövde fylla i, men jag är inte säker på att jag såg rätt. Kvinnan i paret var flygrädd, och gjorde samma fel som mor min vid stigningen - höll huvuden framåt! Inte bra inte bra. Resten av resan botade hon rädlsan med öl.

Nio timmar i samma plan är en låång tid. Jag är faktiskt glad för att jag hade två stopp på vägen och inte åkte direktflyg. Innan maten serverades kom flygvärdinnorna och gav ut varma våtservetter för handtvätt, efter att ha studerat resten av passagerarna antar jag att det var för handtvätt de var.. Sedan kom maten. Nästan ätbar kykling, gula små korvar av någonting jag inte vågade prova tillsammans med svamp - som jag heller inte vågade prova. Jag åt brödet till och slängde bara en blick på den läskiga efterätten bestående av en fyrkantig klump av någonting stelnat grönt och vitt.

Sedan följde två filmer, jag kollade på den första - monsters vs aliens, när den andra kom igång - 17 again - kom mitt knä åt den lilla saken som jag fick av pappa som gjorde att jag kunde plugga in mina hörlurar i flygplanshörlursuttaget. Efter det fick jag sitta och hålla ihop den hela tiden och det var rikgti jobbigt, så jag satt och lyssnade på min egen musik i ipoden samtidigt som jag försökte förstå handlingen i filmen utan ljud. Det gick bra, tills dess att de helt plötsligt gick in i en domstol.... någon får förklara den filmen för mig någon gång.

Sen fick jag väldigt tråkigt. Halvsov lite och fick för mig att paret bredvid mig pratade svenska.. vilket de inte gjorde varje gång jag öppnade ögonen och försökte lyssna på vad de egentligen sa. Måste ha varit ett par undercover spioner som inte ville röja att de egentligen var svenskar.... eller nått.

Ungefär en 1,5 timmar innan landning kom de ytterligare en gång med varma servetter, och som min mage kurrade var jag glad att de kom ut med en väldigt ätbar pirogliknande sak med ost och kalkon i. Under hela flygningen gick de också med jämna mellanrum och delade ut vad man än ville dricka i små plastglas - jag körde på apelsinjuice och vatten, om nu någon skulle undra det.

Väl på Chicagos flygplats var det mycket mycket enklare att hitta än på frankfurt, de där tyskarna är lite ologiska tror jag. Vi fick först gå igenom imigrations vilket var en lång kö och sedan lämna fingeravtryck och några papper som vi hade fyllt i på planet plus paspprena vi fick på ambassaden. Sedan tog han också kort på alla....

Sedan var det dags att för första gången hämta ut våra bagage för att återinchecka dom, och oss. Vi hittade bagaebandet där det stod frankfurt, men inte var det några av våra väskor där inte. Vi frågade två gubbar som jobbade där, men de pekade bara på bandet som vi stod vid och sa att det från frankfurt var där. Ingen panik men litte förvirring senare hittade vi väskorna på golvet vid bandet som var bredvid det vi stod vid.

Vid incheckningen här fick vi veta att trots att vi enligt papprena från EF skulle till samma terminal, inte var så. Jag skulle till ett och Klara till två. Vi brummade med det lilla tåget mellan terminalerna först till tvåan för att de hur det såg ut, där upptäckte vi att det var en säkerhetskontroll innan gaterna - såklart, så vi gick tillbaka till tåget sa farväl och plötslit var jag ensam för första gången på mitt stora äventyr.

Jag hittade på en gång vart jag skulle, vilket inte alls var svårt eftersom det satt stora skyltar i taket överallt. Jag var inte så farligt nervös, troligen beroende på att jag var så trött. I säkerhetskontrollen fick jag både ta av mig övertröjan och skorna plus som på alla andra ställen ta ut laptopen ur väskan och fodralet. No problems och jag fick passera. Sedan var det en bit att gå, men men hjälp av de långa rullbanden gick det antagligen dubbelt så fort som det annars skulle gjort att gå. När jag kom fram till gaten började de precis boarda.

Efter att ha spenderat nio timmar i en jumbojet såg detta plan ut som en leksak. Arton rader med två platser på båda sidorna om mittgången. Självklart fick jag sitta längst bak vid mittgången bredvid toaletten. Där hördes och luktade allt som hände där inne. För första gången var jag lite smått nervös när planet lyfte. Men också det gick bra. Jag fick en liten känsla av att mitt bagage inte var med på flyget, vilket jag tyckte var kotsigt att jag tänkte på det på det tredjeflyget och inte på de första två.

Flygningen tog en halvtimme, vilket jag spenderade mestadelen sovandes. Det var ganska skönt eftersom jag mådde lite halvt illa och började bli nervös. Det lilla planet klarade till min förvåning till och med av att landa. Det första jag gjorde var att gå på toa, jag var inte speciellt fräsch och mådde lite illa fortfarande. Både sakerna förbättrades. Sedan tänkte jag gå och hämta mitt bagage, men innan jag hittade dit stog min värdfamilj där framför mig och log.

De var jättetrvliga, dock minns jag inte rikigt så mycket av just vad som sas men någonting om mitt bagage var det och vi gick till bagagebandet. Min lilla känsla på planet visades ha varit rätt, mitt bagage fanns inte på planet. Jag var för trött för att få riktig panik, men jim sa att jag inte skulle få panik och att vi skulle fixa det.

Vi gick och berättade att det inte hade kommit och de sa att de antagligen skulle komma med nästa plan från chicago. Vilket gick om en och en halv timme, vi bestämde oss för att vänta på det och satte oss i kafeterian. Kvinnan som tog vår beställning fick veta att mitt bagage inte hade kommit och hon frågade menande om det var det ett visst flygbolag som jag hade åkt med, det var det. Tydligen brukade väskor bli lämnade lite var stans med det bloaget. Min nervositet släppte ganska tidigt och jag brottades bara med john blund.

Jag hade tur, mitt bagage kom men det flyget samtidigt som en tjej från tyskland som några som min värdfamilj visste vilka det var skulle ha som utbytesstudent under året, så vi stannade och sa hej till henne också. Sedan bar det av hem i bilen. Jag satt bak med Michael, min sexåriga värdbror, som är ursöt och väldigt... jobbig. Efter halva resan började han kittla mig, vilket inte var för jobbigt eftersom jag inte är så kittlig i nacken. Några slag och ett tandmärke i armen senare var vi och åkte runt i Wilton så jag fick se min skola och sedan fick jag en rundtur i Moscow.

Sedan efter ett efterlängtat mål mat vilket bestod utav "roast and potatos" gick jag och la mig i min huuge säng! Den är stor hög och med fyra kuddar. Underbar. Sedan har jag också ett "eget" badrum/toalett, egentligen delar jag med Michael men han är nästan aldrig där.

Nu orkar jag inte skriva mer.. Michael var här och terroriserade mig ett tag, sedan kom Dia och han blev snällare - rör åtminstone inte mig eller datorn längre. Jag ska fixa mig någonting att äta, det är eat whatever you like-night  ikväll.

Jag älskar er! Tack för att jag fick åka! /M