Nu har jag stått på amerikansk mark för första gången i mitt liv. Kändes inte så märkvärdigt egentligen som jag trodde, med så mycket säkerhet borde väl marken vara gjord av guld eller luften smaka cola? Inte då, helt vanlig asfalt och ett helt vanligt väntrum med helt vanlig, lite för kall luft.

Jag och mor min ankom med tåg till Fjollträsk vid nio. En toapaus och bussbiljettköp senare kom vi perfekt tajmat och gick på buss 69. Avgång vid busshållsplatsen "ambassaderna", kan det bli mer logiskt? Väl där var det inte svårt att lokalisera den amerikanska av ambassaderna - det med högst stängsel och med den stora amerikanska flaggan vajandes i vinden. Jag hade tid klockan tio och vi kom dit ungefär 35min innan. Utanför grindarna stod de en liten kö.

Efter någon minut kom en vakt och började kolla allas pass, pricka av alla på en lista och kolla så att alla hade vissa papper med sig. Sedan, ungefär fem minuter senare, blev vi en och en insläppta i vaktstugan där det var en typ flygplats-säkerhetskoll. "Do you have any electronics with you? A belt?" Nej och nej och sedan fick mina papper åka igenom väskröntkensaken. Själv gick jag igenom metalldetektorn och blev tillsagd att ställa mig bakom "the yellow line" innan jag fick tillbaka mina genomröntkade papper och blev visad till en liten sidobyggnad till ambassaden.

Ännu en kö. Denna gång till en liten lucka där det satt en liten tant, som denna gång pratade svenska. Alla fick lämna sina papper och pass där och blev sedan tillsagda att sätta sig ner på stolarna som var uppställda på två rader som på bio facandes mot en 60 tums tv som visade vackra bilder av olika delar av usa till vacker musik. Rummet var fullt av folk, ca fyrto pers kanske, och längre bort fanns det luckor A till F. Sjävlklart var bara D och F öppna.

Två timmar senare ropade en amerikansk röst upp "Maja Gustafsson window D please". Inte en minut för tidigt. En liten amerikan satt inne i lucka D med mina papper. Lite småprat om vart jag skulle och att jag då kommer få se the heartland och kommer få en annan upplevelse än de flesta svenskar som åker till kusterna. Han skrev på några papper som jag fick tillbaka på en gång och tillade sedan att jag kommer få tillbaka mitt pass ungefär på onsdag. Han tog mina fingeravtryck, sa att han skulle köra dom genom interpool och polisregistret och frågade om han skulle hitta något där. Sedan fick jag gå. Själva mötet tog inte mer än tre minuter.

Nu är jag hemma igen. Trött och ont i huvudet efter lite för mycket gående i hufvudstaden och lite för lite drickandes. En del shoppandes blev det också. Nu är jag pank till den 20e. Men jag är i alla fall glad att ambassaden är fixad nu. Det var inte alls så läskigt som jag trodde, även då vakten som stod i ett hörn och kollade runt såg en aning läskig ut.

/M