Alla har gissat för fullt vilket land utbytesstudenten som bor i familjen nu komer ifrån. De flesta röster har hamnat på Tyskland. Och självfallet är killen från Tyskland! haha, jag har ingen aning om varför det egentligen är kul.. Men det är skrattretande. Kanske borde jag fråga om han känner Birk? hahha. Det skulle både chocka mig, och inte alls, om han skulle göra det. Allt är så surrealistiskt i alla fall. Så, nu vet ni - en 91a från Tyskland.

/M

Jag sitter denna sekund och pratar med min värdfamilj på msn. Först var det deras utbytesstundet, och nu är det mamman i huset. Jag blev sjukt nervös i början när han skrev till mig. Jag var lite.. oförberedd. Men nu går det bättre. Det svåra är att tänka om allt till engelska.. Men det går bättre än förväntat.

De verkar som väldigt trevliga människor, och det är lite synd att studenten inte kommer bo där när jag kommer. Ojdå, snart kommer jag behöva säga att jag ska sova.. Tidsskillnad är jobbigt. Men tyvärr lever jag efter sverige-tid fortfarande.

/M

Jag vill hem. Hem och se ifall jag har fått ett brev som bekräftar att jag faktiskt redan har blivit placerad i en värdfamilj. I handboken jag har fått står det tydligt att familj får man mellan maj och agusti - alla som får innan är undantag. Tydligen måste jag vara ett STORT undantag. Det är bara januari! Jag har inte ens genomgått läkarundersökningen än. Kanske har jag en smittsam och dödlig sjukdom. Men tydligen vill de ha mig dit i alla fall. 


För att vara ärlig måste jag säga att klimatet där familjen bor inte är det bästa. Det kunde definitivt vara värre. Men det är lagom dåligt för att jag ska bli löjligt besviken. Mer eller mindre precis som i Sverige. Jag som hade sett fram emot en grön och varm jul. Finns i och för sig inget som säger att julen inte blir grön.. Vad skulle vara mer svenskt?

Jag borde inte bli besviken. Hela tiden fram till nu har jag ägnat mycket tid till att inte få upp några förhoppningar. Tydligen var jag inte så bra på det. Men jag hoppas faktiskt att detta är min värdfamilj nu. Trots klimatet, och storleken på staden (pyttepyttestad). Jag vill ha något konkret att dagdrömma om. Förhoppningar som faktiskt kan inträffa. Palmerna är utbytta mot åkrar.

Jag vill hem. Sen börjar drömmarna, /M

Igår kollade jag min internetsida på EF.com, precis som jag brukar göra när jag inte har något bättre för mig. Klickade runt lite, så mycket man kan klicka runt då det tar år att ladda upp en ny sida. Efter den andra sidan var uppladdad stirrade jag på skärmen. Det kunde inte vara sant! Mitt hjärta började ticka fortare och allt jag gjorde blev lite suddigt. EN SKOLA. EN VÄRDFAMILJ. Allt stod där. Under "Grattis! Vi har nu hittat en värdfamilj till dig. Ditt spänande år har just börjat."

Jag är fortfarande lite chockad. Resten av igårkväll gick åt till att hitta så mycket information som möljigt av detta ställe jag ska till. Wow. Jag ska till. Nu börjar allt bli en aning verkligare. Saken är bara den att jag endast har fått veta det genom hemsidan. Inte ens ett litet mail till mig har de klämt ut. Därför innan jag skriver några detaljer, väntar jag på ett brev eller liknande från EF som säger att det är sant. Skolstarten står nämligen att den ska vara i agusti 2003...

Jag har lite svårt att tro just det, /M

Tack Annica för att du kom igår.
Jag kaske inte var den roligaste,
men jag behövde dej. Tack!

Denna helgen har USA upptagit mer av mina tankar än vanligt. Jag sitter nu och läser en massa resedagböcker av folk som är ute i olika länder just nu. Just därför får jag världens lust att åka redan nu. Bara åka iväg och påbörja mitt år over there.

Men jag antar att deom som är kvar av året innan jag åker kommer gå snabbt nog. Det är ungefär åtta månader kvar nu. Det känns ofattbart att lilla jag om ett år kommer leva i USA och förbereda mig för den första julen utan min familj någonsin.

Kanske blir det en grön jul, vilket jag faktiskt hoppas på, /M

Nu är det ivägskickat. Jag slickade igen kuvertet och mami postade det. I och för sig slickade jag inte igen det... Jag tog vatten på fingret och strök på klistret...... Varför ska det vara så extremt äckligt att slicka igen ett kuvert för?

Vad händer nu? Jag tror att min del är gjord. Nu resterar bara att vänta. Det kommer jag antagligen få göra länge. Familj kommer jag antagligen få ungefär en månad innan jag ska åka. Vilket är... om nio månader. Mamma upplyste mig om att om jag blir gravd nu hinner jag få barnet innan jag åker..

Mycket bra att veta.. /M

Nu har jag fått ett brev om att ansökningspapprena måste vara inne snart. Gaah. Panik. Igen. Jag måste prata med en lärare. Och få mail från min fd handledare. Jag tror jag ska skicka ett litet mail och skynda på honom lite. Hans nuvarande elever kan vänta en extra dag på att få sina prov rättade.

De dör inte, /M

Folk klagar på att jag är seg på att skriva här. Jag är inte säker, men det kan bero på att det inte händer någonting på USA-fronten i mitt liv just nu. Papprerna är inte ifyllda än. Vilket jag smått börjar panika över. Jag känner att de borde vara klara nu. Och som vanligt när jag panikar över någonting gör jag ännu mindre.

Nu ligger papprerna lite halvt i några andras händer. Det är lite smått frustrerande. Men det finns fortfarande saker jag måste göra. Så som att fixa klart de små kollagen som jag nu har jobbat med i ett antral veckor.

Kanske inte rikgit 24/7, men i alla fall, /M

Ansökningspapprena är nästan klara nu. Det är bara ett kvar. Och slö som jag är har jag sparat det svåraste till sist. Tydligen måste Usa-människorna veta vad jag har haft för lektioner, läst för kurser och hur många timmar i veckan detta har skett. För Tvåan, Ettan OCH Nian.

Så jag tänkte precis skicka iväg ett litet mail till min gamla handledare från högstadiet. Fråga honom om han kunde ta reda på det jag behöver från nian. Men då har tydligen hans mail bestämt sig för att inte fungera idag. Eller så är det inte hans mail.

Och då, när jag letar efter den rätta mailadressen vill självfallet inte skolan ha en hemsida heller! Jag vet att dom har en hemsida. Jag har gått på skolan! Jag har sett sidan! Men idag, nej, idag finns ingen hemsida.

Usch usch usch. Universum gillar inte mig, /M

Det sägs att äventyret börjar nu. Lite mindre än ett år innan jag ska åka. Själv förstår jag inte hur det kan vara så. Jag har inte rikigt förstått att jag ska åka. Lilla lilla Maja ska lämna tryggheten och allt hon känner till för att spendera tio månader i USA. Hur ska jag kunna föstå det?

Denna del av bloggen, eller kanske denna bloggen, kommer handla om mitt äventyr. Mitt aldeles egna äventyr på andra sidan atlanten  - som tydligen redan har börjat. Tankar, känslor, fakta och en del panik är det som kommer fylla inläggen. Bloggen kommer anatgligen fungera som en sorts dagbok för mig själv. Lite stöd. Ett sätt att hålla ordning på alla tankar som virvlar runt.

Jag vet inte om äventyret har börjat.
Men jag vet att det kommer börja. Snart, /M