Denna vecka har varit crazy! Det har gått otroligt fort också, troligen för att jag inte haft en lugn stund. I mådags började nämligen Pre Season Conditioning (konditionsträning) för basketen - även kallat tortyr. Skolan slutar 3, och 3.15 gäller det att vara stretchad och redo för vad som helst.

Måndagen började med en "lätt uppvärmning" - springa en mile (1,609 km). Uppvärmning? Det är min workout! Men inte då. Sedan var det att bege sig till the tracks (där friidrottare springer) och springa (inte jogga!) 10 stycken 100meterslopp, med endast en tiden det tog för en annan att springa runt att vila mellan. Underbart. Vi avslutade det hela med två varv runt banan, innan det var dags för ett intensivt gymmande i en halvtimme. Måste jag nämna att jag var död efteråt?

Resten av veckan var liknande. Inte samma saker, men vi sprang ungefär samma distans varje dag. Varannan dag gymmande, och varannan dag baksetspelande. Hm, kan någon gissa hur dålig jag är? Jag vet inte än om jag gillar bakset, men det är otroligt skönt att göra något efter skolan igen. Och, jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men man blir glad av att träna. I alla fall efteråt.

Om ni trodde att det var allt min vecka hade att bjuda på, så tror ni fel. Konditionsträning var bara det första steget. Efter träningen åkte jag hem, tog en dusch, slängde i mig mat och åkte tillbaka till skolan. Träning för the Variety Show (körens årliga show) stod på schemat. Efter det var jag hemma ungefär runt 9/10 varje dag, bums i säng och börja om schemat igen.

I fredags och igår var det dags för showen. Det var kul, även om det var lång väntan mellan de gångerna jag skulle vara på scenen. Jag var med i tre låtar med hela kören, en låt med alla tjejer i kören, en låt med bara seniors, och en annan låt med en mindre grupp. Låter som mycket, men allt som allt var det 37 uppträdanden, några lugnt bättre än andra...

Igår när the seniors sjöng sin senior song (You'll be in my heart) började hälfen gråta. Efteråt kallades körläraren Mrs. Reuter upp på scenen och fick en tavla med en bild på alla oss seniors och Katie läste ett brev till henne från "the whole senior class of 2010" som hon hade skrivit. De som inte grät innan började gråta då. Resten av kören stod i kulisserna väntandes på att få komma in på scenen för de sista två sångerna, och när de kom in grät de också.

Jag grät inte, det faktum att det var min sista Vairiety Show kändes inte så sorglit som för de andra seniors. Kayleigh (min bästa vän från mitt volleybolllag) kom upp så schenen tårögd och kramade mig och sa att hon skulle sakna mig. Jag påminde henne lite fint att vi fortfarande skulle träffas typ varje dag i sju månader till..

Jag hade inte träning igår (lördags) på förmidagen, så efter showen på fredagen följde jag med Joy (jims syster) hem och sov där och på morgonen åkte vi och hämtade upp dominika och bree, plus brees kompis, och åkte iväg till Williamrburg och shoppade i en outlet mall! Jag, som borde spara pengar till det uppkommade resan till Chicago, köpte ett par skor! Bruna stövlar med klack! Hade varit 100 dollar, men numera nedsatta till 64, och Joy gav mig ett 20%rabatt kort - så jag fick dom för 55!

Och efter showen igår (lördags) åkte vi och bowlade med hela familjen. Kul kul! Jag vann faktiskt någon omgång tror jag, om jag inte minns helt fel, tro det eller ej.

PUSS på er där hemma! /M