Så efter typ en halv dag uppe i luften nådde flygplanet New York. Efter ytterligare en och en halv timme fick vi gå av planet. Tydligen fanns det ingen gate ledig. Men efter ett långt samtal med dreadlocks-prydda killen brevid mig, fick vi tillsut gå av. Jag hittade till bagagehämtningen utan problem, och efter att ha frågat efter vägen till terminal 7, hittade jag också gratiståget dit. Fem minuter senare var jag där. Dock inte vid the arrivals. Några minuter, och jag insåg att det var en våning ner. Sedan var det bara att vänta.

Jag förväntatde mig nästan att de inte skulle få bli insläppta i landet, men efter typ en halvtimme kom de gående med trötta och smått förvirrade faces. Kramar och mer kramar. Tror Ida hade växt ungefär 20 cenitmeter. Och pappa hade krympt. Men annars var de som vanligt. Märkligt efter åtta månader. Ett litet samtal hem till mami, och sedan var jag tvugen att säga adjö till min 5-dollars-väskvagn innan vi norpade en taxi.

Dagarna var mixade av regn, onda fötter, svengelska (som typ "över där"), poängräknande, shoppande, roliga försäljare som gillade lisas smajl, times square, servitriser som familjen tyckte pratade för fort så jag fick svara, empire state buildings utsikt, chinatown, trasiga paraplyer, promenerande, frihetsgrudinnan på håll, tunnelbana, hjälp från en hemlös i tunnelbanan, central park, ännu mer promenerande, allt för tidiga morgnar, brooklyn brige med bro-skräck, fotande, ätande, och allmänt en underbar tid! Staden är fantastisk! Jag tänker åka tillbaka många gånger, eller åtminstone en gång - lite längre den gången. Lite mycket längre. Och alla poäng - uj uj uj säger jag bara. Särskilt han i Madison Sqare garden - och rödskorna.

Sedan, allt för tidigt, var det dags att åter lämna allt. Snabba good-byes at the airport. Flygen hem ar kantade med en dryg svensk pappa med fyra dryga svenska barn, två tyska kusiner som lurade flygvärdinnorna (första april, you know) med att de behövde av planet när de redan hade börjat taxa ut, en rädd kines, och en allt för gropig nedgång i Moline.

Nu är jag i alla fall tillbaka i lilla Iowa. Det kändes märkligt som hemma när vi passerade alla majsfält p vägen hem. Efter fyra dagar i regn och tio grader fick jag mig en mindre shock när jag kom ut från flygplatsen; 30 grader och strålande sol. Idag är det dock ingen sol, har inte varit ute, men det ska inte vara under tjugo grader denna vecka.

Ha det så kul med er snö Sverige! /M