I söndags, eller så kan man kalla det igår, följde jag med Amanda och hennes mamma till Marshalltown. Närmare bestämt till Amandas mormors hus. Riktigt trevlig dag måste jag säga. En två timmars resa dit, spelade Skip-Bo med hennes mormor, gick på promenader runt lansbygden med några hundar i släptåg, bakade chocolate ship cookies, träffade "Aunt Karen", och lite annat smått och gott.

En sak som hände var ganska chockerande. Vi gick ner till en liten sjö, som Amandas morfar tydligen byggt någon gång för länge sen.... med Luke, en guldig golden retriever springandes bland våra fötter. Plötsligt lämnade han oss och sprang ner till vattenbynet, och innan vi hann reagera flög en gås upp skrikandes. Luke vägrade lyssna på våra "NO, Luke, NO", och vi såg plötsligt att han hade ett ägg i munnen!

Som om han visste att han hade gjort något fel, och med nu två gäss ute på vattnet skrikandes, sprang Luke iväg mot huset igen. Fortfarande med ägget i munnen. Kanske 300 meter senare stannade han, och vi hann ikapp. Luke hade lagt ner ägget på marken, och det var inget fel på det alls som tur var! Amanda och jag var en aning rädda att gässen skulle attackera om vi gick tillbaka, så hon ringde till Karen som kom springandes.

Amanda tog med sig Luke upp til huset, medan jag visade Karen var boet var någonstans. Gässen höll sig på vattnet som tur var. I boet, som Luke så fint hade förstört halva av, låg två till ägg. Och på marken utanför ytterliggare två. Så vi placerade alla fem, varma ägg i boet och skyndade oss iväg. Sjuk historia!

Men nu har jag i alla fall hållt i ett gåsägg, det ni! /M